Det hände sig att jag var på Hawaii, och gick en kurs för Doreen Virtue. När jag var där ville jag förstås passa på och simma med vilda delfiner och hade förbokat en tripp ut på havet. Kvällen innan insjuknade jag ordentligt i en grov förkylning med feber och på morgonen var jag så under isen att jag helst ville ligga kvar i sängen. Men jag blev övertalad att ge mig ut ändå, och med facit i hand ser jag att det inte fanns något alternativ. Vi hade bestämt träff, delfinerna och jag.

När båten lämnade hamn var det som det nedsänkte det sig en glaskupa runt mig – allting som försiggick omkring mig skruvades ner på en mycket låg volym, båtmotorns larmande och de tjattrande människorna försvann och jag blev ensam med mig själv och mitt inre som också det tonades ner…tankarna saktades ner, sjönk undan.

Väl ute till havs, när det inte längre fanns något land i sikte, fick jag på mig cyklop och simfötter och simmade ut i det bråddjupa vattnet.

Det dröjde inte länge innan jag först fick höra och sen syn på dessa makalösa djur – komma svävande mot, förbi och runtom mig – en upplevelse som inte går att beskriva i ord. Deras sjungande läten och hur de dök upp som från ingenstans och stilla gled genom vattenmassorna för att sedan försvinna igen bara för att ånyo dyka upp – det var majestätiskt. Allting blev fullständigt stilla i mitt inre. Jag hade inte en tanke. Jag bara var. Där & då – här & nu. Ett med havet och nästan som en i flocken.

Några timmar senare befann jag mig i ett tillstånd som jag bäst kan beskriva som salighet. Hela kroppen sjöng av glädje, varje cell. Jag var fullständigt oförberedd och fullständigt tagen. Jag hade inte väntat mig att jag skulle reagera så kraftfullt, och kunde nästan inte förstå att det hade ett samband med min simtur.

Jag visste att man använder delfiner för att bland annat läka trauman och depressioner, men att det skulle påverka min energi och höja den så pass att jag till och med skulle skifta till en högre frekvens, så påtagligt, det hade jag inte väntat mig. Fast om jag hade tänkt efter, så är det ju precis vad läkning och helande gör, tillåter energin att höjas.

Lite senare fick jag en läsning av en av Doreens medhjälpare, som innan jag hade berättat någonting sa att hon såg delfiner runt mig, nära mig och att jag hade ett alldeles speciellt förhållande till dem.

Efteråt har jag förstått att delfinerna öppnade mitt hjärtchakra. Att de hade kallat på mig för att kunna hjälpa mig och att min feber och förkylning var ett sätt att förbereda mig och göra mig mottaglig för healingen jag skulle få av mina simmande och villkorslöst älskande vänner den där dagen. Och att vi hade återupprättat ett band, att vi “bondade” i det här livet och i den här verkligheten – för kopplingen är äldre än så, bandet har alltid funnits där, sen begynnelsen, tvärs genom tid och rum.

Jag har delfin i blodet, det ligger nedlagt i min själs DNA. Det är förmodligen också därför jag alltid, var jag än bott, har bott nära vatten, nära havet.

Amerikanska Idol har uppvisat en rad fantastiska talanger – också bland dem som åker ut – såklart. Det är ett stort land och konkurrensen är hård.

I senaste omgången dök den här grabben upp – en hemlös kille mer eller mindre direkt från gatan – och gav inte bara Jennifer Lopez gåshud – med en låt han skrivit själv.

Här är hans rörande audition – i slutet, inte ett öga torrt. Allt kan hända. Det är det vackra med livet.

Jag drog ett orakelkort på frågan om det fanns ett påskbudskap till bloggens läsare och drog nummer 33 “Glädje” vilket är extra intressant eftersom just 33 anses vara en Kristus-energi.

Numerologiskt står den enkla trean – som även kallas “det lilla lyckotalet” – för  glädje – och 33 är dubbla tal i glädje. Kortet uppmanar oss att dela lyckan över att leva med dem runtomkring oss och att vara tacksamma för det som livet ger.

33 är också det tredje av de så kallade mästartalen och inte alltid en vibration som det är helt lätt att leva upp till – inte alla med 33 klarar av att realisera potentialen i denna enorma utmaning – utan lever istället livet som den 6:a som 33 också kan reduceras till – men när det händer kan resultatet bli storartat och komma många till glädje.

Den fullt ut förverkligade 33:an handlar alltid om service av något slag, om altruism – att osjälviskt tjäna, mänskligheten, en idé – utan egentlig tanke på personlig vinning. Albert Einstein till exempel, hade 33 centralt i sin numerologi, liksom glödlampans Thomas Alva Edison.

Men även John Lennon, regissören Francis Ford Coppola och författaren Stephen King – att tjäna kan också vara i formen av underhållning och att på så sätt bringa glädje och ljus till världen.

I helgen börjar min numerologiskola här i bloggen – med mer eller mindre jämna mellanrum framöver kommer jag att gå igenom numerologins grunder på ett lättfattligt sätt för den som är intresserad att veta lite mer om siffrornas magiska värld och hur man kan använda sig av dem.

Ha en Glad Påsk så länge!

I kärlek/Allis Tarot

Filmen “What the bleep do we know?” (länk till hela filmen längst ner i inlägget) har några år på nacken men är en klassiker och handlar om hur den nya vetenskapen och andligheten möts, hur den naturvetenskapliga forskningen med kvantfysiken i spetsen numera stöder och backar upp det som mystiker och visa män och kvinnor vetat i alla tider.

Det kan kanske verka lite torrt, men är djupt fascinerade – vi följer en deprimerad dövstum fotograf (spelad av Marlee Matlin) som upptäcker hur hon själv kan förändra sitt mående genom att ta kontroll över sina tankar.

Historien varvas med intervjuer av en samling forskare och filosofer och andliga lärare som alla lägger sin lilla bit till den stora bilden, samt exempel som illustrerar och förklarar.

Bland annat finns det en sekvens i slutet som handlar om hur peptider i kroppen är kopplade till våra känslor och hur det fungerar rent kemiskt/biologiskt som kan ge en riktig aha-upplevelse.

Jag såg den när den kom. Den gjorde ett djupt intryck på mig och man kan säga att den kanske inte förändrade mitt liv, men definitivt la en hel del av det jag trodde, misstänkte och anade på plats och både sporrade och inspirerade mig.

Jag har alltid varit fascinerat av vetenskap – för mig är andlighet inget flum utan en reell verkligheten och när forskningen nu kommer ikapp och börjar kunna påvisa hur det hänger ihop är jag inte förvånad men ändå förundrad över det mirakel som livet och universum är i all sin storslagenhet.

Tyvärr kan jag bara hitta den på engelska utan undertexter på nätet, men för den som är intresserad finns den att köpa på svensk dvd under sitt svenska namn “Vad vet vi egentligen“.

Har du inte sett filmen ännu så har du någonting att verkligen se fram emot.

För ett antal år sen var jag ute på stan och letade efter en deodorant utan aluminiumklorid. Jag hade nämligen hört att vissa ansåg att det fanns ett samband mellan den här kemiska föreningen av aluminium och klor och bröstcancer.

När jag inte hittade vad jag sökte försökte expediten sälja in några andra varianter, som hon menade var “lyxigare” och underförstått därför också bättre.

 Jag sa ingenting men på väg hem med oförrättat ärende tänkte jag att lyxigare än giftfritt kan det väl knappast bli? Vad spelar det för roll om det luktar gott och är fint förpackat – om det samtidigt förgiftar kroppen och kanske gör den sjuk?

Nu påstår jag inte att man nödvändigtvis får bröstcancer av att använda en “vanlig” deodorant med aluminiumklorid. Men med tanke på hur utsatta vi är från alla håll och kanter av miljögifter och “många bäckar små” så är det väl bara en fördel om det går att utesluta något av allt detta? Och en lyx i ordets allra rättaste bemärkelse att kunna skona kroppen och bjuda den någonting som är naturligt och kroppsvänligt och inte angriper den?

Idag använder jag en kristalldeodorant som dessutom är den mest effektiva deodorant jag någonsin haft – ett doftlöst, fullständigt oskadligt och helt naturligt mineralsalt med 24-timmarsskydd som dessutom räcker riktigt riktigt länge, ett stift kan vara i uppåt ett helt år. Mannen i mitt liv använder den också och är hur nöjd som helst.

Jag rekommenderar alla att testa, framförallt unga kvinnor (och män med för den delen) vill jag till och med uppmana: du har ingenting att förlora – det är en sån liten lätt sak att genomföra, och vad det gäller sambandet mellan aluminiumklorid och bröstcancer som en del inte anser vara fastslaget, så säger jag bara, att det är bättre att vara “safe than sorry” och ta det säkra före det osäkra, framförallt när det är så enkelt gjort.

Det finns lite olika märken, alla troligtvis lika bra, och går att finna i välsorterade hälsokostbutiker eller på nätet, till exempel här

I kärlek/Allis Tarot

Jag kommer publicera en läggning varje måndag för den kommande veckans allmänna energier här på bloggen för de läsare som hittar hit.

Den här veckan har jag dragit tre kort för veckans tema och ett kort för den övergripande energin och riktningen och fick upp Tornet, Döden, Fyra Mynt och Ess i Stavar.

Det berättar för mig att veckan kommer handla om förändring och det motstånd som vi kan ha mot en sådan förändring trots att den är nödvändig – och oundviklig – för att vi ska kunna växa och utvecklas.

Både Tornet och Döden som tema för en och samma vecka berättar att energierna är väldigt intensiva i det här avseendet just nu för många av oss och kommer så fortsätta vara ett tag till och att de här förändringarna som vi upplever är både djupgående och kraftfulla.

För vissa av oss kan Tornet vara en slags väckarklocka som ruskar om oss till vad som kan upplevas vara ett nästan brutalt uppvaknande: om vi gör kraftigt motstånd – oavsett om vi är medvetna om det eller inte – mot den förändring som är nödvändig för att vi ska utvecklas så kan denna förändringen ofta komma till oss istället, som det verkar, utifrån och ge intryck av att den inte har med oss att göra. Ur vårt perspektiv och så långt vi kan se kan se, kan det verka och se ut som om vi bara har råkat stå i vägen.

Men livet fungerar inte så. Man talar om metafysiska samband – då saker och ting som inte ser ut att ha med varandra att göra ändå faktisk har det, fast på en annan nivå – och detta skulle kunna vara ett exempel på det.

Inte så att någon avsiktligen, medvetet och vid sina sinnens fulla bruk skulle VÄLJA att livet svajar och krackelerar i sömmarna, men det finns en högre visdom som kan träda in när vi själva sätter oss på tvären och kämpar emot. När vi gör motstånd så uppstår det friktion och den här förändringen som vi behöver blir istället svårare för oss än om vi hade varit öppna för den.

Det är viktigt att komma ihåg när det stormar och rasar, både omkring oss och inom oss, att livet i första hand inte handlar om “hur man har det” utan “hur man tar det” – att det är den inställning vi har till det som händer som i stor utsträckning bestämmer hur vi upplever det som sker, och hur pass drabbade och utsatta vi känner oss.

Försök ha en positiv attityd till vad som händer nu, kom ihåg att du är en “andlig varelse i en tillfällig fysisk kropp” – och att den trygghet vi fäster vid det yttre när allt kommer till kritan är illusorisk – allting som har form förgås förr eller senare – det är bara att titta sig omkring – det enda som består är essensen, energin, och det är också där vi varaktigt kan hitta vår kraft och styrka.

Döden representerar djup och varaktig förändring – transformation – det som sker när vi dör från en form av existens för att födas till en annan. Som när puppan blir en fjäril. I processen är det en salig röra, en riktig sörja faktiskt – hela puppans innanmäte liksom löses upp i processen – och ändå, i slutändan, föds denna fantastiska varelse som en fjäril är med sin spröda kraft och skönhet.

Vi har blivit rädda för döden. Vi tror att den är det bokstavliga slutet på allt och det värsta som kan hända, men döden är egentligen ingenting att frukta, varken metaforiskt eller bokstavligt talat.

Ingenting tar slut – det är en lag i universum att energi inte kan inte förgöras, bara byta form.

Därmed inte sagt att vi ska rusa ut och slänga oss ut från närmsta stup med ett saligt leende på läpparna – livet är dyrbart och heligt och allt har sin tid.

Problemet är dock att vi tror att bara det finns som vi kan se med blotta ögat: en gång trodde man inte att bakterier fanns och folk dog som flugor av enkla bakteriesjukdomar. När man sedan med mikroskop kunde konstatera att det fanns så små livsformer som de här potentiellt sjukdomsalstrande lilla liven är, förändrades tillvaron för mänskligheten; bara för att vi med våra fysiska sinnen inte kan uppfatta det som ligger bortanför livet i den här fysiska formen i den här materiella tredimensionella verkligheten, betyder det inte att det inte finns.

Att Fyra Mynt kommer upp som det tredje temat för veckan talar just om det motstånd mot förändring som delvis ligger inbyggt också framförallt i Tornet. Fyra Mynt håller fast vid det som är och vid det yttre i tron att det är där tryggheten finns.

Att saker och ting rasar samman, även om det kan vara rörigt och sörjigt och skrämmande när det pågår, KAN i det lite längre och större perspektivet vara det bästa som kan hända och närvaron av Ess i stavar som den övergripande energin för veckan signalerar att så är fallet just nu.

Jag tolkar det som att vad som än händer nu så är det i grunden och förlängningen positivt och att någonting nytt som vi kommer ha glädje av är på väg – att all den här inre och yttre turbulensen som uppstår i förändringens virvelvindar i grund och botten en god sak och till för att vi ska växa och utvecklas och bli dem vi är ämnade att vara och göra det vi är kallade till.

Ess i Stavar har kraft, styrka, inspiration och passion och symboliserar den tändande gnistan och en kreativ början, inledningen på ett nytt kapitel. Det kan också handla om andlig pånyttfödelse.

Så vad än det kan vara som kan kännas svårt nu med all den här intensiteten i allt som pågår och oavsett hur det tar sig ut, så finns det massor av positiv kraft här i det som sker. När dammet lagt sig så kommer vi att kunna skapa någonting bättre för oss själva och det finns all anledning att hålla ångan och humöret uppe och vara optimistisk mitt uppe i alltihop.

Vågar vi lita på det så kanske vi vågar släppa det där krampaktiga taget som Fyra Mynt skvallrar om att vi har och istället kan följa med i förändringarna – bara för att få uppleva att vi kanske har fått vingar, som dessutom bär.

Apropå etnisk och kulturell mångfald – två driftiga män – Duncan Bridgeman & Jamie Catto – har rest jorden runt med ett mulitmediaprojekt under namnet 1 Giant Leap och intervjuat folk, träffat filosofer, spirituella lärare, aktivister, artister & musiker, spelat in musik och skapat två fantastiska musikfilmer – de har bland annat mixat ihop folk i ljud och bild som sjunger och spelar samma sång fast vid olika tillfällen och på olika håll så att det ger känslan av att låtarna framförs samtidigt.

Det är en inspirerande och härlig upplevelse att se olika världar förenas i musiken och i den grundläggande övertygelse att om vi ska fixa den här planeten så måste vi göra det tillsammans. Carlos Santana, Eckhart Tolle, Deepak Chopra, Robbie Williams, Dennis Hopper, Neal Donald Walsh, Susan Sarandon, Alanis Morissette, k. d. lang och Neneh Cherry är bara några av namnen i det breda persongalleriet av eldsjälar som förmodligen många känner igen.

Det mesta är på engelska och undertexter saknas, men det spelar ingen roll, man kan ha behållning även om man inte begriper vad de säger – eftersom musiken inte behöver översättas – den går rakt i kroppen.

För den som förstår finns det massor av tänkvärda och kloka tankar, idéer och perspektiv att ta del av.

Här nedan först ett klipp med musik från första filmen som inte går att hitta i sin helhet på nätet (men tycker du om vad du ser och hör, skaffa den gärna på DVD och stöd upphovsmakarna och projektet) – sedan den andra filmen i sin helhet.

Apropå kristaller…

…den svenska kulturen är inte känd för att vara särskilt öppen eller omedelbart vänlig mot obekanta, att le mot någon man passerar på gatan eller att säga ett enkelt hej till den man till exempel delar ett ögonblick i hissen med, är inte kutym.

På många andra håll i världen, också på större orter eller städer, anses det oartigt att inte hälsa när man stiger in på postkontoret eller i affären eller på vilken offentlig plats som helst, på alla som är där, eller att möta varandra med blicken för en sekund och kanske nicka eller säga nåt enkelt, liksom erkänna den andras existens: “jag har sett dig, vi ser varandra” om man delar trottoar eller korsar varandras stig för ett ögonblick.

Jag säger inte det här för att racka ner på – eller glorifiera – eller ställa det ena mot det andra, och självklart är det grova generaliseringar, det finns alla sorters typer i alla kulturer och det finns för och nackdelar med allt, frågan är ju bara vad man själv känner att man “svänger” med.

Det håller dessutom på att ske en stor förändring, som ett resultat av hur gränserna mellan nationer plånas ut, med internet och folkomflyttningar. De som är unga och unga vuxna idag har en helt annan attityd till varandra och olika kulturer och det är bara positivt. Jag har bott och vistats på lite olika håll i världen och jag trivs avgjort bäst där jag finner människor från alla olika kulturer och etnicitet, tillsammans.

I alla fall.

Jag har alltid varit dragen till kristaller, men inte riktigt haft tid för dem, det har varit så mycket annat att sätta sig in i, men när jag ändå tog mina första steg så skaffade jag mig en rosenkvart. En liten len och fin rosenkvarts som jag för enkelhetens skull la i behån.

Där jag då bodde brukade jag ta en timmes promenad om dagen längst en sjö och mötte oftast andra människor på vägen, inte många, men någon enstaka eller ett par som också var ute och rörde på kroppen.

Oftast gjorde jag som vi brukar, såg ner eller bort för att inte störa den andre, men ibland gjorde jag det till en sport att hälsa, utan att stanna, otvunget och utan krusiduller, bara ett enkelt hej när vi gick förbi. Ibland fick jag svar, ibland inte.

Men så hände det plötsligt att de jag mötte log spontant eller hälsade på mig, utan att jag tog initiativet. Det var ingen stor grej, det var inte så att plötsligt var alla översvallande hjärtliga, men en och annan fyrade av ett leende, och det kanske till och med lite förvånat. Det var som om de liksom hajade till lite, och när jag handlade eller stod i en kö, så verkade det som om folk plötsligt hade blivit lite mer pratsamma och vänliga.

Så fick jag min första lektion i kristallernas kraft, när jag kom på att det var för rosenkvartsen jag hade i min vänstra kupa (närmast hjärtat) – och den hade jag inte ens programmerat eller laddat för det var ingenting jag gjorde då.

Rosenkvartsen är en fantastiskt fin sten. Jag har en lite större på mitt bord – tillsammans med en svart turmalin, som skyddar mot negativitet och strålning – när jag arbetar, och periodvis har jag sovit med den i sängen. Det är den ovillkorliga kärlekens kristall och tillhör hjärtchakrat, den är helande på djupet och hjälper oss att älska, både oss själva och varandra – så den kan användas för att attrahera alla sorters kärlek och bringa harmoni i alla relationer.

Som en första kristall är rosenkvartsen ett utmärkt alternativ, också för ett barn – kom bara ihåg att den ska vara tillräckligt stor, om barnet är så litet att det fortfarande vill undersöka saker med munnen.

Min bekantskap med kristaller har utvecklats sen rosenkvartsen i behån, om än långsamt. Nästa projekt på området är att göra en läggning runtom och på kroppen med just rosenkvarts, dioptase och vattenmelon turmalin, som jag älskar för dess utseendes skull.

Återkommer med rapport.

I kärlek/Allis Tarot

I högstadiet var jag snacksalig och odisciplinerad. Jag pluggade aldrig men klarade mig bra ändå, förutom i ett ämne som jag gick fullständigt bet: fysik.

Från lektionerna när vi höll på med stavar och kattskinn och annat grundläggande minns jag inte mycket, men en sak etsade sig fast och gjorde ett djupt och varaktigt intryck på mig.

Jag kommer till och med ihåg var i klassrummet jag satt, hur det såg ut och magistern som stod vid katedern i fysiksalen och utstrålade någonting som jag inte kunde identifiera, nästan som han myste, när han berättade om ett fenomen som inte gick att förklara men hade potentialen att ställa allt man tidigare trott och den rådande världsbilden på ända.

Observatörseffekten.

Forskningen hade bevisat att när man utför ett experiment, när man observerar vad som händer, påverkas utgången av experiementet. Det var fullständigt oförklarligt med den gängse förklaringsmodell av hur verkligheten är konstruerad, men odiskutabelt – resultaten talade för sig själva, och kittlade vetenskapens hjärna.

Så även min. Jag kan idag identifiera den där känslan jag fick, jag har haft den kanske inte väldigt många gånger, men flera, och det är när jag får höra någonting avgörande som jag “vet är sant” innan jag egentligen “vet” det. När någonting resonerar med mig på djupet och har potential att förändra mitt liv.

För ungefär tio år sen började jag intressera mig för den den “nya vetenskapen” och kom i kontakt med observatörseffekten igen. Jag läste “The Field” av Lynne McTaggart (“Fältet”, finns utgiven numera på svenska) som sammanfattade den moderna forskningen. Jag återkommer förmodligen till det längre fram i bloggen, men för nu räcker det med att säga att hon menade att det har skett vad som kallas ett paradigmskifte och att en av grundpelarna i den nya världsbilden är att “allt är ett” – allt är energi (och information, om man ska vara noga), och det är så den här så kallade observatörseffekten kan förklaras: jag är ett också med det jag betraktar, på energinivå.

Jag tänker på det här ibland när jag spår.

Om det är så, vilket jag är benägen att hålla för sant, att vi påverkar – eller interagerar med – det vi observerar – är det inte då så att vi påverkar förloppet och utgången när vi får reda på vad som “ska hända”?

Jag spår “i tid”, men jag är också medveten om fenomenet, och för min egen personliga del undviker jag att nagla fast saker och ting alltför specifikt på en tidslinje. Om jag ändå gör det, så försöker jag sedan att inte ägna det någon uppmärksamhet. Oftast när jag har lagt kort på någonting, och ser att någonting ska ske och när, så nöjer jag mig med det och släpper det hela.

“Energy flows where attention goes” säger man på engelska (ungefär: energin flödar dit du riktar din uppmärksamhet) – vilket kan vara bra att hålla i minnet när vi försöker navigera och styra våra liv i önskvärd riktning.

I kärlek/Allis Tarot

PS. Ett paradigm är ett slags vetenskapligt konsensus, som med tiden blir det rådande och förhärskande synsätt som de flesta är överens om och som tas för givet och som “sanning” i ett samhälle. Enligt McTaggart och forskningens pionjärer lever vi redan i ett nytt paradigm, där den världsbild som Newton banade väg för med sina upptäckter på 1600 och 1700-talet i väsentliga delar har gått i graven. Det är bara det att det tar en generation innan en ny idé slår igenom på bred front och blir allmänt vedertagen, innan den hamnar i läroböckerna och lärs ut på universiteten – innan den genomsyrar samhället och dess institutioner och är “var mans egendom” och övertygelse. DS.

Gör ett experiment: försök nästa gång du torkar av diskbänken att göra det med vänster istället för höger hand – eller vice versa beroende på om du är höger- eller vänsterhänt. När du stiger i byxorna, börja med den andra foten istället för den du brukar. När du korsar armarna eller benen, när du knäpper händerna, tänk till och gör tvärsom mot det du gör per automatik.

I alla saker du gör, av gammal vana, utan att tänka dig för, gör tvärsom.

Små saker kan ge stora effekter – när vi bryter våra vanor i det lilla banar vi vägen för större förändringar, utmanar vår hjärna och tänjer gränser. River staket.

Kan verka vara en skitsak, men att lämna sin trygghetszon om så bara när man kliver i brallorna gör att det blir lite lättare att göra det när det verkligen gäller.

Försök!

Och ha en underbar och äventyrlig dag.

I kärlek/Allis Tarot

Gudarna och gudinnorna vet att det inte alltid är lätt att vara människa alla gånger. Musik har tagit mig igenom många tuffa stunder i mitt liv. Framförallt då jag var en purung kvinna, var musiken balsam för mitt många gånger och ofta värkande hjärta.

Musik är universums och själens språk.

Jag tänker på det nu, när det som varit ligger bakom mig – nästan som en dröm, och hon som var jag nästan inte finns mer, för att förändringen är så stor – och jag hör den här låten.

Det sägs att det alltid blir bra till slut. Och så kanske det är.
Är det inte bra – så är det inte slut, helt enkelt. Så länge vi lever finns alltid en möjlighet, någonting mer att förstå eller göra.

Som att lyssna på en bra låt till exempel.

And a change is gonna come.

I kärlek/Allis Tarot

Numerologi är en kusin till astrologin och en metafysisk vetenskap. Det betyder att den sysselsätter sig med det som inte är synbart för blotta ögat eller går att ta på med handen – det som inte går att mätas, vägas eller kvantifieras med materiella naturvetenskapliga metoder – men som samtidigt följer vissa mönster och lagar och kan beskriva samband.

Allting i universum är i grund och botten energi. All energi har sin egen unika vibration – vilket kan uttryckas matematiskt, med siffor. Varje nummer har således sin egen unika vibration som beskriver ett visst energimönster som är specifikt för just det numret.

Numerologin bygger också på antagandet att det finns en själ och att reinkarnation är ett faktum och levande verklighet. Den utgår från att vårt födelsedatum och även vårt namn inte är en slump utan ett val som själen har gjort innan den föds för att hon eller han ska kunna utvecklas maximalt under sin tid på jorden.

Den uppsättning siffror som räknas fram från födelsedatum och namn kan sägas vara en slags ritning som avslöjar själens avsikter och intentioner med det här livet. Numerologi är tolkningen av dessa siffror.

Genom att bli medvetna om vilka vi verkligen är, vad vi innerst inne – vad vår själ – drömmer om och längtar efter, vad vi är bra på och har talang för och vilka våra utmaningar är, kan vi lättare acceptera, älska och utveckla oss själva och finna vår rätta plats och väg i livet. När vi känner och förstår oss själva på djupet har vi större förutsättningar att leva både lyckligare, hälsosammare och mer meningsfulla liv.

Numerologin är ett fantastiskt verktyg och ett utmärkt komplement till tarot som kan hjälpa dig att upptäcka och förstå dig själv och din livsväg och kan svara bland annat på frågor som:.

– vem är jag?
– vilka är mina förutsättningar och resurser?
– vad är jag bra på?
– vad är mina svagheter/utmaningar?
– vilken typ av arbete passar mig?
– var ska jag bo, var trivs jag bäst?
– vad gör mig riktigt lycklig?
– har jag en livsuppgift?

samt på frågor om tajming – om när det är rätt tidpunkt att göra saker och ting samt om framtiden, både den närmaste tiden/åren och på längre sikt.

Om du känner att du inte är där du skulle vilja vara med dig själv och ditt liv, om du känner att det finns någonting mer men du inte vet riktigt vad, om du känner dig vilsen eller tycker det är allmänt förvirrande med olika möjligheter och inte vet vilken väg du ska välja – eller om du så bara vill fylla på med positiv kraft och bli stärkt i den väg du redan är på – så är numerologin alltid ett fantastiskt hjälpmedel.

Här kan du läsa vad andra som har konsulterat mig tycker.

För praktisk information om priser och hur du beställer en konsultation kan du kika här.

Vill du veta mer om vem jag är kan du läsa här.

Jag spår och vägleder även varje varje vecka på Tarotguiderna – agentnummer #43

– du hittar alltid mina arbetstider här.

Varmt välkommen att höra av dig!

Jag är mystiker – men vad är det egentligen?

En mystiker har haft eller har en egen inre, personlig och privat erfarenhet av och relation med detta någonting, större än det egna begränsade jaget, som kan gå under vilket namn som helst – eftersom det är just en subjektiv erfarenhet och upplevelse och inte en sak som det går att ta eller se på. Vissa kallar det för Gud, andra kallar det för Själen, Högre Kraft, Livet eller Universum.

Det spelar ingen roll vad det kallas, och det har ingenting med religion att göra egentligen, mer än att alla religioner har sitt ursprung i mystika upplevelser, som sedan tolkats – och vantolkats – av andra som saknat den egna direkta upplevelsen och erfarenheten – varpå det urartat som historien och dagens verklighet visar och som alla vet, till både det ena och det andra – religionskrig, bokstavstroende och fundamentalism – vilket allt är den totala motsatsen till sann mystik.

För en mystiker, för den som gör den här erfareheten, spelar det heller ingen roll om den direkta kontakten är övergående eller varaktig; från mötet med detta – vad det nu är eller kallas – går ingen oberörd. Kort eller långt så förändrar det en människa och hennes liv. Hon tror inte längre. Hon vet.

Så var det och så är det för mig.

För ungefär tjugo år sen hade jag vad man kan kalla ett andligt uppvaknande. Det var inte en plötslig händelse utan skedde gradvis under en lite längre tid, som resultatet av en målmedveten strävan och hängivet arbete.

Jag började fyllas med ett inre ljus och en kraft jag inte tidigare haft tillgång till och ska man uttrycka det lite poetiskt kan man säga att det var som om det började gry i mitt inre, att solen gick upp. Det mörker som dolt min själ skingrades och jag fick kontakt med mitt sanna jag.

Det kan låta “flummigt” och framförallt abstrakt men det är för att orden och språket inte riktigt räcker till för att beskriva varken upplevelsen eller fenomenet, även om många försökt och fortsätter försöka. Det är därför de flesta mystiker pratar i paradoxer och liknelser och uttrycker sig i poesi, som till exempel den sufiske mystikern Rumi som många känner till.

Andra stora själar och kända mystiker genom historien är t.ex. Buddha, Jesus, Moder Teresa, Einstein, Martin Luther King Jr, Carl Gustav Jung och svensken Dag Hammarskjöld för att nämna bara några få.

Att vara mystiker behöver dock varken vara högtidligt eller storslaget, alla mystiker förändrar inte historiens förlopp på det iögonfallande och avgörande sätt de här själarna har gjort. De flesta mystiker lever och verkar i vardagen, utan åskådare och utan publik.

Avslutar med några rader från Tagore, en indisk författare och mystiker, som jag tycker passar här:

Kärleken är den enda verkligheten och inte blott en känsla. Det är den yttersta sanningen som återfinns i skapelsens hjärta.

(Love is the only reality and it is not a mere sentiment. It is the ultimate truth that lies in the heart of creation)

I kärlek/Lady Casha

Gilla gärna min sida på Facebook så att du inte missar några blogginlägg i fortsättningen. Vill du prata med mig och få vägledning finns jag varje vecka på Tarotguiderna.se – agentnummer #43

Jag är utbildad numerolog med lång erfarenhet och tar emot för privata läsningar. Du kan läsa mer genom att klicka här – eller skicka ett mejl till ladycasha@ladycasha.com så tar vi det därifrån.

Varmt välkommen att höra av dig!

Hej bloggläsare!

Mitt första inlägg kommer snart, under tiden delar jag gärna med mig av musik som jag själv lyssnar på just nu – framförallt när jag målar – den är meditativ och vacker och harmonierar med min själ och jag hoppas du ska finna detsamma.