Varför det är det så viktigt – och svårt – att förlåta?

3

Att inte förlåta är som att dricka gift och hoppas på att fienden ska dö – eller med andra ord: den enda som lider av att jag inte förlåter det onda som gjorts mig – verkligt eller inbillat – är jag själv.

 
Genom att förlåta slutar vi att vara offer för det som har hänt oss – vi slutar definiera oss utifrån våra sår, hur vi har blivit skadade – och istället väljer vi att utvecklats och låter det bli vår identitet: att växa och utvecklas som människa.

Förutsättningen för att förlåtelse alls ska komma till stånd är till att börja med att man förstår vad det är och varför det är viktigt – för ens eget välmående. Många tror att förlåtelsen på något sätt bagatelliserar det onda som är gjort, men att förlåta är inte att släta över eller förringa det som skett, inte att ursäkta det eller sanktionera det och inte heller att glömma. Det betyder inte heller att man måste ha en relation med personen som man upplever har skadat en, eller att man måste “tycka om” honom eller henne.

Prison_cell_block

Att förlåta är att sätta en fånge fri – och inse att den fången är man själv, var det någon som sa, och så är det. Förlåtelse handlar om att sätta sig själv fri, att läka skadan så långt det går och att sätta sinnet fritt, så att man kan gå vidare med sitt liv.

Förlåtelse är en process snarare än en engångsföreteelse – det är ett beslut man tar och handlar om att medvetet och avsiktligt förändra sina känslor och sin attityd gentemot den eller det som har gjort en illa så att man i allt mindre utsträckning hyser agg eller negativitet mot personen eller personerna och/eller händelsen eller händelserna ifråga.

Det som behövs för att kunna påbörja processen är VILLIGHET. Genom att vara villiga att förlåta har vi tagit ett första och avgörande steg. Känner vi att det är svårt, kan vi vara villiga att vara villiga, det är också en rörelse i rätt riktning.

För att gå vidare måste man sedan först och främst se hela sanningen om vad som har hänt: erkänna att man har känt sig och blivit skadad och att det har gjort – eller gör – ont. Man vinner ingenting på att förringa smärtan eller låtsas som om det inte har hänt. Det är inte förlåtelse, det är förnekelse.

Att förringa det onda är inte ovanligt när vi är barn. För att skydda oss när vi är små bortförklarar vi när vi blir illa behandlade och tar på oss skulden själva – hellre än att tro att de vi är beroende av för vår överlevnad beter sig illa mot oss, vänder vi det ofta mot oss själva – om vi inte får hjälp att förstå att det inte har med oss att göra.

Det kan också vara så i destruktiva förhållanden, att vi är så rädda för att vara ensamma, eller att vi känner oss så värdelösa redan, att vi rationaliserar och låter oss bli illa behandlade hellre än att se sanningen om relationen och vad den andre gör. Det är sant att det sällan är “ens fel att två träter” – men det enda felet vi gör kan vara att vi stannar om det är så att vi måste gå för att misshandeln ska upphöra.

Martin-Luther-King-forgiveness

Det här kan vara svårt, eftersom det kan innebära att vi för första gången möter en smärta vi kanske hållit ifrån oss fram till nu.

Men när det väl är gjort, när vi har sett och erkänt verkligheten, behöver vi sedan som ett andra steg ge upp agget och harmen – sluta älta det som har hänt, sluta hålla fast vid de negativa tankarna och känslorna – vilket ofta kan vara en utmaning.

När vi tänker en tanke lämnar den ett litet kemiskt spår i hjärnan. När vi tänker samma tanke många gånger, har den tillslut plöjt upp ett djupt hjulspår, som det är lätt att slinka ner i och svårt att kravla sig upp ur. Det har helt enkelt blivit en vana att tänka och känna på ett visst sätt.

Varje tanke och varje känsla har sin egen kemiska signatur i hjärnan och det är till och med så illa att vi kan bli beroende av vår egen kemi! Precis som någon som är beroende av droger, behöver vi vår “fix” – och är beredda att gå ganska långt för att få det, även om det är negativa känslor och tankar som vi blir nedstämda eller ångestladdade av.

Dessutom blir vi “hemmablinda”. Vi kan varken se eller höra oss själva. Ni vet ju hur det är med “skitlukt”. Det luktar förfärligt illa, men efter en stund vänjer man sig och efter ytterligare ett tag så uppfattar man den inte längre. Ibland kan vi därför behöva hjälp med det här.

mandela

Tredje steget eller fasen är till sist att se på den man förlåter eller det som hänt med kärlek och medkänsla. Kärlek i det här fallet syftar som sagt inte på att “tycka om” utan den sortens kärlek som snarare är opersonlig och vill den andra väl.

När vi håller ett agg eller är förbittrade på en person så är vi bundna till den personen på energinivå – och vem vill vara bunden till någon som man har dåliga erfarenheter av och kanske helst aldrig mer vill se?

Många gånger handlar oförmågan att förlåta om oförmågan att se den andres – eller ett annat – perspektiv. När det gäller våra föräldrar till exempel, kan det vara idé att tänka oss in i tanken att de också har varit barn, och att de aldrig kanske riktigt förmådde växa upp – som vi nu har möjlighet att göra, genom att sätta dem – och oss själva – fria.

Harmen och agget binder oss, inte bara till personen/personerna eller händelse/händelserna som skadade oss eller påverkade oss i första taget, utan till dåtiden. Att underhålla negativa tankar och känslor inte bara äter upp oss och gröper ur oss – det hindrar oss från att förverkliga vår potential och att leva vårt liv helt och fullt, närvarande i nuet och i harmoni.

våg

 
Och i grund och botten, ur ett strikt metafysiskt och nyvetenskapligt perspektiv, handlar förlåtelse om att det vi gör varandra, det gör vi oss själva, bokstavligt talat. Längst in i skapelsen, i allt som är, när du kommit så långt in i kroppens celler och materiens atomer som det bara går att komma, är vi alla förenade i ett enda stort hav av energi. Våra fysiska jag och allt vi ser omkring oss med blotta ögat är vågorna och vågkammarna i detta hav. På tillvarons mest grundläggande nivå är vi alla ett.

Att förlåta handlar därför till sist också om att förlåta oss själva. Det är lika illa att bära agg och harm gentemot oss själva som gentemot någon annan.

Det heter ju att man inte kan förändra någon annan än sig själv – men jag vill tillägga, att den som kan förändra sig själv, verkligen förändra sig själv, på djupet – kan förändra om inte hela världen så åtminstone sin egen.

Om du är missnöjd med hur saker och ting är, syna ditt liv lite närmare i sömmarna och se om det kan vara så att du släpar på något agg eller någon annan oförsonlighet, och se om det är någonting du kan vara villig att släppa. Om du är det och gör det du behöver göra för att befria dig från det som legat där och skavt så kan jag lova att du kommer bli positivt överraskad av konsekvenserna.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av två inspirerande exempel på personer som förstått hemligheten med förlåtelse och personligen lyckats förlåta det som kan framstå som en total omöjlighet:

Immacule_Illibagiza_2007

Immaculée Ilibagiza överlevde folkmordet i Rwanda 1994. Större delen av hennes egen familj mördades och själv tillbringade hon tre månader gömd på ett utrymme inte större än en kvadratmeter, i ständig skräck för att bli upptäckt, tillsammans med sju andra kvinnor och lyckades på så sätt klara livhanken.

Hon kom så småningom till USA, har skrivit om sina erfarenheter och har gjort sig känd, inte bara genom de fasansfulla upplevelser hon berättar om, utan kanske ännu mer för att hon har lyckats förlåta människorna bakom massakerna och det som hände henne, hennes nära och kära och hennes folk.

Och Azim Khamiza som förlorade sin son i ett gängrelaterat bråk, skjuten av en fjortonårig faderlös pojke. Khamiza inte bara förlät mördaren utan tog sig an honom som mer eller mindre sin egen. Han lämnade sitt jobb och skapade en organisation för att förhindra gängrelaterat bråk och för att skapa förståelse – och kommer ge den då vuxne mannen som brottslingen har blivit, ett jobb då han muckar från fängelset i framtiden.

För den som behöver lite hjälp på traven finns det hjälp att få, både att läka trauman och att sluta älta – vilket ofta hör ihop. Här ett litet, ofullständigt urval av metoder och tekniker:

EFT – Emotional Freedom Technique
Affirmationer
Bön
Meditation
Schamanska tekniker & andra magiska ritualer och ceremonier
12-stegsprogrammet/de 12 stegen
Homeopati
Bach blomsterdroppar

Dela.

Om skribenten

Jag är konstnär, mystiker, intuitiv & klarvetande samt andlig healer och hittas bland annat på Tarotguiderna.se Jag har god erfarenhet av och är specialiserad på vägledning för tvillingsjälar och andra med avancerad själsrelationer och på hur man kan arbeta för att komma i sin själs kraft och få ordning på både sitt liv och sina relationer.

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan